Lite vänstermode

Det är intressant hur påfallande tydligt människor till vänster klär ner sig för att visa omgivningen att de inte är borgare, homofober eller kärnfamiljsanhängare. Jag och några kamrater råkade i söndags gästa ett kafé Zenit i Majorna, Göteborg där vi översköljdes av dessa synintryck. Det hela blir dock väldigt motsägelsefullt om man tänker efter att blåjeansen säkert kostat mer än min borgaraktiga Dressmann-kavaj, men nu hängde deras blå-jeans med grenen i knäna på vissa, kanske inte vänsteraktigt i sig med häng, men i kombination med elendiga trasor, halsdukar hängslen och gamla kepsar så har de skapat sig illisionen av att de utgör arbetarklass i en arbetarstadsdel. Genom sitt klädval och bostadsval (gamla fina landshövdingehus) har de sina sociala markörer, nu är de också arbetarklass, precis som morfar eller onkel Perry var när de jobbade på varvena. Okammat skägg och svartfärgat hår som egentligen var blont innan är också viktigt för många av dessa män. Nu avstår jag nästan helt att kommentera kvinnorna, vilka om de inte bar liknande kläder som männen, gärna stoltserar i sina secondhandplagg. Dessa låtsasarbetare kanske alla inte sympatiserar med att deras grannars barn släpper ur luften på Lennart Perssons (programledaren i rapport) stadsjeap, kastar gatsten och färgburkar genom fönstren hos sverigedemokrater eller att skäggiga miljövärnande män går ut och trakasserar oss lantisar som råkar stå med bilen på tomgång ett par minuter, men de tar heller inte avstånd från sådant och dessa företeelser händer konstigt nog bara i deras fina stadsdel. Vänstermänniskorna i Majorna är en sort för sig. Låtsasarbetare som aldrig skulle tänka sig att bo i betongen.