VÄRDSHUSVÄRDINNAN i slutet av juli

Två bra regn-aktiviteter från juli och augusti jag missat berätta om är dels mitt besök vid Gunnebo slott, där jag såg det utsökta teaterstycket Värdshusvärdinnan samt en arkitektonisk-historisk stadsvandring inom Vallgraven i Göteborg (se egen artikel).
Först lite om VÄRDSHUSVÄRDINNAN som är en klassisk komedi "där kvinnan tar hem spelet och sätter männen på plats", ett bekant tema som nog är lika aktuellt idag som när pjäsen skrevs 1753 av en Carlo Goldini som ibland kallas Italiens Moliere. Regisserad av Peter Harrysson var det något man hade mycket stora förväntningar på och förväntningarna infriades över hövan! Några av skådisarna kan nämnas först. Ulf Dohlsten bör alla bildade människor känna till, Caisa-Stina Forssberg spelade själva Värdshusvärdinnan och var så charmerande att jag tror hela den manliga delen av publiken blev förälskade i denna pärla som värdshusvärdinnan var som människa, Johan Gry spelade en mycket rolig figur i form av en vimsig och utfattig markis. Just denna kväll tror jag att de och de andra medverkande i pjäsen förtjänade titeln Sveriges främsta skådespelare. Om jag lämnar själva handlingen därhän och försöker beskriva denna utmärkta kväll så började teatern som alla andra teaterpjäser, huvudrollsfigureerna dyker upp en och en så man får veta vad de är för ena och deras olika karaktär och "funktion" i pjäsen framträder, så var det även en gitarrist Bengt Magnusson som förde handlingen frammåt mellan scenväxlingarna. Redan i början molnade himmelen igen och små regndroppar föll. Den eminente Dohlsten kunde då på ett trevligt och skojigt vis börja lattja med oss i puliken och skämtade om vädersituationen och fortsatte interaktionen med publiken den ganska långa stund det tog att dela ut regnkäporna och den besvärliga på proceduren den nu redan stelfrusna publiken hade att klä på sig de välpaketerade tunna "plastpôsar" de nu fått i händerna. Själv hade jag varit förutseende och bar redan min svarta långa regnrock över armen vid ankomsten till Gunnebo. Så kom en redig skur på cirkus tio minuter och pjäsen spelades vidare under detta för själva scenen hade ett gott segeldukstak. Skådespelartroppen visade hela tiden sin proffessionalism eftersom några oförutsedda saker inträffade, tillexempel kom det en fet, röd och fin översocial katt trippande över scenen plötsligt och Ulf Dohlsten brast ut till Värdshusvärdinnan "Har ni djur här!?" och så spann de vidare i improvisation över detta tills katten sedan gått ner till publiken istället för att se efter om det bjöds något gott där. Men då kom den rackarn strax åter upp över scenen och började nosa på några rekvisita som föreställde fruktkorgar med mera innan den lunkade iväg till några förbipasserande som klappade korna 50 meter vid sidan om oss. Dessa kor skulle börja råma frenetiskt så på nytt fick Dohlsten improvisera till det tills korna gapade lite mindre, bl. a så sade han, "de tycker nog inte om oss" etc. men flera gånger skulle korna igen göra sig påmärkta, fast då hade vi nog vant oss eller så var de inte lika intensiva i sitt råmande.Under pausen fick vi köpa asdyrt kaffe i pappmuggar, men vad gör väl det när man bjuds på en god, underhållande och lärorik (inte minst) berättelse samt ett eminent skådespeleri jag sällan sett tillstymmelse av på televisonen eller annanstans heller.Fan, man skulle gå på teater oftare istället för att sitta vid datorn eller äta på sunkiga hamburgerrestauranger med sina okultiverade halvamerikaniserade vänner.Det spelar ingen roll om det är gratis eller om man betalar folk för att gå med till muséer eller på teater, det är ingen som följer med ändå, de blir hellre bli utsugna på en löjlig krog med hög dretmusik. Förresten, Kulturkalaset i Göteborg, vad är detta? Tror ni, kära läsare, att ungdomsgängen från förorten eller de andra massorna som drog omkring i centrum (jag vägrar kalla det för City) befann sig där för att uppleva kultur? Nej! Det behövs en annan anda i Sverige.

Kyrkor och ruiner

Inspirerad av min kompis Stefan i Västerlanda samt den bok om Västergötland på medeltiden jag läste tidigare i sommar, så har jag nu börjat besöka och filma några kyrkor och annat som fanns med i nämnda historie/arkeologiguidebok av Claes Theliander.
Några exempel på utfärder kan nämnas. En solig eftermiddag i juli och stannade jag till en timma vid Hedareds stavkyrka som är Sveriges enda bevarade kyrka i den byggnadstekniken (googla själv om du vill veta mer) och samma kväll passerade jag Södra Vings träkyrka i Ulricehamns kommun när jag besökt Peo som bedriver en westernridanläggning alldeles i närheten. På vägen tillbaka var det sent och mörkt, men jag lokaliserade i alla fall parkeringen till Sundholmens slottsruin 4 km från Södra Ving..... (lite ironiskt att man kommer mitt i natta till en parkeringsplats för ett intressant bjekt beläget på en ö i en sjö, inte sant?)
Två gånger har jag även besökt Gärdhems kyrkoruin utanför Trollhättan, med min filmkamera i sällskap, men första gången räckte inte strömmen i batteriet, men andra besöket igår filmade jag mer detaler i ruinen sedan åkte jag vidare till den nya Kyrkan från 1800-talets slut som är mycket pampig. Fast då tog strömmmen slut där istället, men jag tror nog att jag blev ganska nöjd med resultatet.
Mer jag filmat i Trollhättan är Vattenfalls turbinhallar och en cembalokonsert i Trollhättans kyrka.