Kulturhusens dag for jag till Gräfsnäs Slottsruin

I går söndag den 14:e september var det KULTURHUSENS DAG. Det är Riksantikvarien som ligger bakom detta årliga evenemang som skall uppmärksamma värdet av att bevara gamla hus för framtiden. Men nu var det inte så att jag besökte något sådant evenemang, utan jag chansade på att något slott eller ruin som Gräfsnäs slott nog borde varit med i Kulturhusens dag. Men det blev en fin utflykt. Jag och bröderna Lindberg tog en fototur till Antens station, det var sista helgen som museijärnvägen körde och de hade tänkt åka rälsbuss. Men det blev bara fotograferande, Stefan Lindberg som har ett mål att fotografera samtliga kyrkor i Västergötlands båda stift har ju tipptopp-fotoutrustning. Själv har jag ju min Sony-filmkamera så det är rörliga bilder jag tar och det blev bra tagningar av såväl rälsbussen som VGJ 24 som tuffade på ordentligt. (Stefans kyrkfoton finns att se i en tråd på forumet Bussnack, men en egen hemsida kan det nog bli rätt snart).
Efter detta skildes vi åt och jag fortsatte till Gräfsnäs. Jag kan tillägga att Kulturhusens dag hade som tema "ÄTBARA HUS", så här var av naturliga skäl inte något som upplyste om dagens landsomfattande tema. Men lite matrelaterat blev det dock under hela dagen. Jag åt våfflor och sillsmörgås i Anten till att börja med och något äpple i skogen som slog mig i huvudet. I Gräfsnäs filmade jag ångtåget igen och när jag filmade Gräfsnäs slottsruin fann jag en brölloppsmåltid som pågick i källarvalven och väluniformerde servitriser från Lindelövs passade upp, fast inte på renessansmanér. Slottet hade ju sin storhetstid under Vasa-epoken, men slottet brann tre gånger med exakt hundra års mellanrum vilket givit upphov till en anekdot om en zigenar-förbannelse som angav att slottet skulle brinna tre gånger och sedan aldrig återuppbyggas mer. Bränderna skede 1634, 1734 och 1834.
Jag störde självfallet inte brölloppsfesten utan filmade i dagsljuset slottets murverk, men de som inte varit där känner inte till att ett slags tak byggdes för resterna och det finns även ett högt torn kvar, men där kommer man tydligen inte in som besökare. Jag vill jämförelsevis nämna mitt besök 2006 i Der Turm i Hannover som är en servering i ett bevarat torn från en gammal stadsmur, sådan serveringsverksamhet önskar jag i Gräfsnäs slottsruin med.
Nu är det inget fel på Lindelövs Slottskafé som jag åt på efter jag kollat klart runt ruinen och dess fantastiska utsikt över sjön Anten, men det stänger ju snart för säsongen. Länk till dem genom inläggets klickbara rubrik.

Lysekil - en annan värld.

Förra veckans tisdag förde mig i arbetet till Lysekil. Som taxiförare kan man då och då få långa sjukresekörningar och då kan man passa på att ta en bensträckare på ankomstorten. I Lysekil fann jag en stor megakyrka, kan det vara nyromansk, eller var det nyottomansk ( ett försök att låta rolig bara) stil. Nå, den var runt tornet inslagen med byggnadsställningar klädda med blå väv, tydligen hade en tidigare renovering använt felaktig metod så fukt hade gått in genom fogarna och skadat några målningar bl. a.
Nu hörde jag ingen tala lysekilska på den korta stund jag var där, men upplevelsen var ändå av en annan värld eller ett främmande land, trots att jag varit där någon gång innan. Nu behöver jag inte åka till Königsberg i år ( Kaliningrad) eftersom jag nu haft denna spännande känsla under en halvtimma. ;-)
Jag noterade när jag åt, att Lysekilsposten var nytryckt för det var massor ungdomar som hämtade tidningsbuntar som de skulle runt och sälja. Detta är nog unikt, förvisso kan man se tonåringar sälja kvällsblaskor i de flesta städer, men svårare måste ju vara att sälja lokaltidningar, så ultralokalpatriotism måste råda för att en företeelse som denna skall vara alls möjlig. Givetvis lyckades jag som gentleman smidigt förhandla mig till ett gratisexemplar av tidningen inne på tryckeriet.

Brätte + Vassända-Naglums kyrka + Vassända kyrkoruin

För nästan 14 dagar sedan åkte jag återigen efter den arkelogiska guideboken "Det medeltida Västergötland" av arkeologen Claes Theliander. Jag började vid den fina med nyligen nedlagda kyrkan från 1797 Vassänd-Naglum. Denne var bestulen på sina stuprör i koppar och istället hade man hängt upp ett slags långa platpåsar för regnvattnet att rinna ner genom. Detta var en idylliskt plats med en stor fin kyrkogård, men hela stället är omgärdat av olika trafkleder som är olika generationer av riksväg/europaväg 45 så det är altid trafikbrus. Alldeles intill prästgården finns en museal vägstump som minner om tiden framtill cirka 2005 då man grävde om vägen i en stor båge från Båbergsrondellen eftersom nya BJ ( Bergslagsbanan ) skulle fram med sitt dubbelspår här. Bra fotoplats får tågfoton som Stefan Lindberg och jag nog kommer att nyttja framöver.
Efter detta åkta jag den gamla riksvägen mot Vänersborg och stannade då till vid Brätte. Här låg under tusentals år en bosättning där man lastade om sjötransporter från Vänern till hästtransporter ner till Åkerström nedan Trollhättefallen för vidare transport på älven. Platsen hade stadsrättigheter en period från 1500-talet och var den viktigaste platsen i Västergötlands och rikets export, särskilt krisåren i början av 1600-talet då Danmark var aktiva och ockuperade ett flertal häraden och begärde Älvsborgs lösen. Som de fleste vet exporterades denna väg bl. a. järn och så skedde till år 1800 när Trollhätte kanal invegs. I Brätte kan man ännu se gatubeläggingen och rådhuskällaren går att stiga ner i.
"Tyvärr, I kan ente drecka pelsnär där sôm i de tyske rådhuskällarne."
Så körde jag vidare åt öster i 1000 meter cirka och såg då Vassända kyrkoruin som har meterhöga grundmurar kvar och förärats ett stooort kors med inskriptionen till minne av "fäder som skog röjde, åker plöjde, bygd bevarat och tro försvarat". Ett kors eller en sten med likadan insription vill jag sätta upp i Ingermanland över Gammelmorfar (död 1980) och alla andra som försvarade sig mot bolschjevismen 1917-21.

Arkitekturguidningen i ösregnet

I ösregn spontanbesökte jag och herr Ehn en arkitekturguidning söndag den 7:e augusti. Jag hade ju med mig en regnrock under armen, den där långe svarte ni vet, så mitt enda bekymmer var glasögonen som samlade regndroppar. Guiden Carina Sundqvist blev nog både glad och besviken samtidigt, för det var bara totalt tre personer som ville gå runt med henne i ösregnet, först hade hon nog hoppats ställa in, men fann snabbt glädjen åter och vi fick massa till livs om olika arkitekters liv och leverne och årtal på hus och kyrkor, olika byggnadsstilars särdrag och annat. Mycket givande och trevligt på alla sätt och vis och jag anbefaller varmt alla som är intresserade av 16-1800tals-göteborg inom vallgraven att försöka boka in sig på en sådan vandring med guide. Carinas firma heter inspirationsbyrån.se och hon har guidat många potentater som t ex. Maude Olofsson. Jag länkar till hennes blogg, klicka på rubriken i detta inlägg.
Detta för oss nu vidare till nästa ämne att blogga om nämligen Brätte spökstad utanför Vänersborg. I Brätte Köpstad får man dock vara sin egen guide. Se bloggrubriken Brätte.

Några andra sommaraktiviteter

Jag åkte med en bekant vid namn Axel samt dennes fru Gun ner till Tjolöholms slott och gick en guidning på amerikansk engelska. Guiden pratade detta trots att alla besökarer var tyskar utöver det fåtal av oss som var svenskar. Vad man skämdes, det förhåller sig verkligen så som han professorn på Mitthögskolan sade "turistsverige drivs tyvärr till stor del av sommarlediga gymnasietjejer" syftande på att allt skall ske billigt under en kort säsong så ingen vill betala vad kompetent personal kan kosta. Nå, detta slott var inget att ha utifrån kanske det ser spännande ut, om jag minns rätt skulle detta engelskinspirerade slott vara av tudorepok-liknnde stil. Innan vi gick in i själva slottet såg vi ett vagnsmuseum och en Carl Larssonutställning där temat var att det skulle varit väldigt intressant om Carl Larsson kunde sammanförts med ägarna till slottet. Det var någon änka till en göteborgsbaserad brittisk överklassfamilj som residerade i Göteborg under 1800-talet som lät bygga detta enorma skrytbygge. Hon hette Dicksson och lät även uppföra en engelsk by åt statarna som arbetade på henes gods samt en stor engelsk kyrka där intill. Inne i själva slottet var det mörkt och trist precis som precis som brittisk överklass ville ha det i slutet av 1800-talet. Det måste ha varit mycket deprimerande att vara engelsk storkapitalist i Sverige eftersom man valde en så tråkig och mörk stil. Hela stället var samtidigt pampigt och utstrålade budskapet som den tyska u-båtsvisad fångat så bra: " Britten prålar världen är min, folken är Englands trälar".
Återkomer med mera om en stund........