Kulturnatta i Vänersborg i fredag 15/5

Till att börja med vill jag visa en våldsam men trevligt komponerad målning jag beskådade i Konsthallen dit jag gick som första aktivitet (efter att ha det tvivelaktiga nöjet att passera "plantagerocken" på väg från parkeringen). Man ställde ut målningar av eleverna på Birgersjöbergsgymnasiumets estetiskaprogram under benämningen Det är en lång historia.

Jag tog fotot med min mobilkamera.
Första kulturnattaaktivitet jag stötte på var alltså rockmusik, punk, reggie etc. som spelades hela kvällen under det att andra aktiviteter stördes av detta. Efter Konsthallen gick jag kl. 20.15 på en modevisning Återvinningskonst! i Festsalen i Kulturhuset/Folkets Hus som trots en bra blåsorkester påverkades av "plantagerocken" som dônade i bakgrunden hela tiden. Vidare traskade jag runt lite och kollade smärre programpunkter för att sedan tränga mig in den fullsatta kyrkan där ett dussin körer sjöng hela kvällen under Körstafetten. Jag hann avhöra två av dessa vänersborgskörer nämligen Les Jolies och Tholes Gladpack. Kyrkan var alltså smäckfull med folk, det måste varit över tusen besökare som strömmat igenom kyrkan under körstafetten, medan plantagerocken bara hade ett 30-50 tal åskådare av vilka en del var tillhöriga udda livsstilar av deras klädsel att döma. Ändå skulle de många fler som lyssnade på körerna finna sig i att plantagerocken skulle spela ashögt ute så att det dundrade i bakgrunden. Frågan inställer sig som vanligt i sådana sammanhang, vad är det för idioter på kommunen som ger tillåtelse att avhålla rockkonserter utomhus och samtidigt som andra kulturyttringar och att dessa skall underordna sig rockmusikens anhängare?
Efter en stund i kyrkan passerade jag på nytt Folkets Hus och snart var jag i Muséet där jag tog en fika i källaren. Där pågick Café Kontrast som innebar fika samtidigt som man erbjöds att önska operaarior och diktläsningar av den tvåhövdade ensamblen Differénce. Differénce består av bokbussbibliotekarien Anna Ährlund, röstlänk och operasångerskan Åsa-Catharina Liewendal, sång och de var i sanning ett par fiffiga personer som haft en hel del bejublade eventer och konserter i både Vänersborg och annorstädes.
Sedan såg jag kl 22.40 på Teatern Ratexport Hamlet som är en film, ett vieoverk, av Ilona Huss Wallin. Shakespeardramat Hamlet är här inspelat med tama råttor i rollerna som levde i en modell av ett renessansslott. Ratexport Hamlet var en trevlig film och jag imponerades stort av att de ständigt ätande råttorna inte bajsade en enda gång. Efter att ha sett filmen en och en halv gång (sista visningaen var jag HELT ensam i salongen) gick jag ner till Hamngatan för att till sist se en eldaktivitet vid hamnkanalen klockan 23. Eldeventet var lite som en hitlerjugendgrej med den skilnaden att istället för en blåsorkester så var det några människor som trummade en monoton trumrytm och nynnade någon hemmagjord stenåldersjojk i en kvart, tjugo minuter innan de fjuttade på halmskulpturen om antagligen var rejält indränkt i metanol för det blev en enorm värmeutveckling under en lång stund. Denna Eldkonstinstallation lockade nog ett åttiotal åskådare. Konstnärerna bakom Eldskulpturen heter föresten Eva Gyberg och Åsa Johansson.
Nu har jag nog tagit med allt jag upplevde under Kulturnatta.

Pianokonserter i muséet och Folkets Hus

Det är en slags musikvecka i Vänersborg nu och jag var i tisdags på en pianoafton i muséet och under torsdagskvällen på en konsert i Folkets Hus med musikskolans elever. De var alla duktiga ungdomar som jag beundrar och avundas lite. Men alla som känner mig vet dock att jag avskyr egentligen svartlackerade Steinway-flyglar och dess hiskeliga klang. Jag anser faktiskt att även modern musik låter bättre på en cembalo eller ett klavikord. Musik handlar inte om att dåna högt, det handlar om att åhöraren skall lyssna noga och sitta tyst så han hör och då kan väl en vacker klang bjudas lyssnaren hellre istället för ett kraftig dôn, inte sant? Musikskolan borde (i samverkan med träsöljdsämnet) bygga klavikord med eleverna så blir det gôtt mos för fler än bara överklassbarnen som tvingas spela piano mot sin vilja. (Hur många föräldrar skulle ha råd att skaffa ett astungt piano åt barnen att öva på tror du utöver den nämda överklassen?)
Jag länkar därför till en känd Mozart-variation spelad på cembalo så ni kan få höra hur Mozart SKALL låta. :-)
http://www.youtube.com/watch?v=3izeEp3JKwc&feature=related
Sedan kan ni höra på mitt absoluta favoritstycke
http://www.youtube.com/watch?v=BiCFHJeDSZE

Birger Sjöbergkonsert i onsdags kväll

Jo, jag höll nästan på att glömmma att jag var på en konsert, det var Dan Berglund, årets Birger Sjöbergpristagare som fick priset sig tilldelat. Han håller mycket hög klass, någon har sagt att han var med i KPML-R men det kan vi väl förlåta då, han bröt ju med dem 1979 redan kan man läsa sig till när man snokar lite på nätet.
Konserten inleddes med att viceordföranden i Birger Sjöbergsälskapet, Maria Lindström spelade och sjöng "Släpp fångarne loss det är vår". Därefter fick vi en lång stund innan prisutdelningen lysna till manskörn Boice, vilken hade en minst sagt skiftande repertoar. Deras egna arrangemang av Birger Sjöberg-visorna kunde låta väldigt popiga och flickaktiga, ja vissa inslag användes rentav homo-erotiska tonarter vilket jag starkt reagerar mot. Vad är det för fel att sjunga normalt och varför duger inte orignalversionerna? Pop och jazz och gay-vibraton vill vi undslippa att höra. Nå, de bättrade sig i slutet och visan om doktorn var fiffig må jag säga och den tyska vaggvisan visar att de är på rätt väg till den klassiska manskörsandan. Deras sista nummer var den svenska folkvisan om smeden som i ungdomen sin blev lämnad av en flicka för en riker och högfärdiger man. Denna visa sjöngs med bravur av Boice och jag önskade bara att de hade sjungit de tidigare numren på samma naturliga och fina sätt.
Nå, Dan Berglund undrade efter prisutdelningen inför publiken hur han hade kunnat klara sig utan ett pris under alla desa år. Det var väldigt finurligt sagt och jag kände omedelbart sympati för mannen. Så sjöng han en blandad kompott, men inte så mycket av Birger Sjöberg utan några egna visor och ytteligare några andras, vissa översatta fråm amerikansk engelska. Berglund sjöng även en amerikansk blues-låt, vilken han inte bara översatt till rekorderlig svenska, den var också "musikaliskt germaniserad" eller hur jag skall uttrycka mig, så jag blev verkligen förnöjd. Sedan sjöng han den sången jag tror faktiskt heter "Det är idioternas fel" en tänkvärd sång. Dan Berglund är alltigenom fantastiskt träffsäker på många sätt i det han sjunger. [http://www.danberglund.com/res/Default/danoharaldhems2.jpg] Jag länkar dels till hans biografi här: http://www.danberglund.com/Biografi.htm och till min och kamratenas favoritlåt: http://www.youtube.com/watch?v=3aAEFKQCJRs Visa till SAP. Nog håller ni med i prismotiveringens ordalydelse: "För en gärning inom viskonsten som på många sätt väcker associationer till Birger Sjöberg - bildrika verser i omsorgsfullt snidad meter, melodier och harmonier med skönhet och tyngd, ett innehåll som rymmer både satir och drabbande känsla. En ironi på fullaste allvar".