Strömstad igår med Bohusbanan. Kulturmord.

I går fredag den 21:e december tog jag Bohusbanan upp till Strömstad.
Syftet var att åka upp och kolla läget, läsa någon bok på tåget, men det var inte det lättaste attt läsa. Resan var en bedrövlig upplevelse. Tåget skakade värre än på någon av landets museijärnvägar och bangårdarna norr om Dingle var ju igenvuxna med sly och stationshusen nerklottrade av graffitti. Dessa stationshus är unika och för ett drygt år sedan rev man Tanums stationshus som drabbats av svamp. När jag på ett tågforum argt kritiserde kommuner och myndigheter tyckte en del personer att " det finns ju så många sådana stationshus kvar längs banan".Flera stationshus är sålda till privata ägare som i en del fall låter dem stå tomma och vandalisering blir dess öde. Även stationer där trafikering sker och resenärerna får vänta i nån glaskur medan stationshuset blivit grafitti-vägg eller knarkarkvart.
Det är påtagligt vilka småpengar staten snålat in på denna järnväg som blivit så usel medan man bara öser miljard på miljard på den överflödiga motorväg som byggs längs med Bohusbanan. Tåg byggda för 180 km/t kör där uppe i blott 90 km/t eller lägre. Hade det funnits en enda respektabel trafikpolitker i riksdagen så hade de sagt, låt oss ta en miljard från vägverket och lägga på bohusbanan. Men då hade de väl inte varit välkomna att fika med näringslivet mer. Man väljer avsiktligen att bygga överkapacitet på E6 och låter bohusbanan gå under. Allt för att göra London-bon PG Gyllenhammar nöjd.
Nå, i Strömstad såg jag när den nya färjelinjen Kystlink löpte in och så upptäkte jag även muséet i Strömstad. Det var det mest positiva för det var ganska udda mot hur man förväntar sig utställningar. Först spanade jag in utstälningen om SYCO ett stycke folkhemshistoria. Den mest spektakulära detaljen var ju en stockbåt som antagligen var tre - fyra hhundra år men av någon annan bedömts vara upp till 3000 år. Tidsdateringen misslyckades tydligen när borrprovet ur trät smulats sönder. Det var Ulf Hansson som visade mig runt och det är inte alltid man får personlig guide. Vi pratade även om värjor från Vira bruk och jag hann se vinterns fotoutställning. Sedan var det återfärd med Bohusbanan och nu i en obekväm X11, uppresan skedde ju med en Regina och det är ett klart bättre inrett tåg.