Kulturhusens dag for jag till Gräfsnäs Slottsruin

I går söndag den 14:e september var det KULTURHUSENS DAG. Det är Riksantikvarien som ligger bakom detta årliga evenemang som skall uppmärksamma värdet av att bevara gamla hus för framtiden. Men nu var det inte så att jag besökte något sådant evenemang, utan jag chansade på att något slott eller ruin som Gräfsnäs slott nog borde varit med i Kulturhusens dag. Men det blev en fin utflykt. Jag och bröderna Lindberg tog en fototur till Antens station, det var sista helgen som museijärnvägen körde och de hade tänkt åka rälsbuss. Men det blev bara fotograferande, Stefan Lindberg som har ett mål att fotografera samtliga kyrkor i Västergötlands båda stift har ju tipptopp-fotoutrustning. Själv har jag ju min Sony-filmkamera så det är rörliga bilder jag tar och det blev bra tagningar av såväl rälsbussen som VGJ 24 som tuffade på ordentligt. (Stefans kyrkfoton finns att se i en tråd på forumet Bussnack, men en egen hemsida kan det nog bli rätt snart).
Efter detta skildes vi åt och jag fortsatte till Gräfsnäs. Jag kan tillägga att Kulturhusens dag hade som tema "ÄTBARA HUS", så här var av naturliga skäl inte något som upplyste om dagens landsomfattande tema. Men lite matrelaterat blev det dock under hela dagen. Jag åt våfflor och sillsmörgås i Anten till att börja med och något äpple i skogen som slog mig i huvudet. I Gräfsnäs filmade jag ångtåget igen och när jag filmade Gräfsnäs slottsruin fann jag en brölloppsmåltid som pågick i källarvalven och väluniformerde servitriser från Lindelövs passade upp, fast inte på renessansmanér. Slottet hade ju sin storhetstid under Vasa-epoken, men slottet brann tre gånger med exakt hundra års mellanrum vilket givit upphov till en anekdot om en zigenar-förbannelse som angav att slottet skulle brinna tre gånger och sedan aldrig återuppbyggas mer. Bränderna skede 1634, 1734 och 1834.
Jag störde självfallet inte brölloppsfesten utan filmade i dagsljuset slottets murverk, men de som inte varit där känner inte till att ett slags tak byggdes för resterna och det finns även ett högt torn kvar, men där kommer man tydligen inte in som besökare. Jag vill jämförelsevis nämna mitt besök 2006 i Der Turm i Hannover som är en servering i ett bevarat torn från en gammal stadsmur, sådan serveringsverksamhet önskar jag i Gräfsnäs slottsruin med.
Nu är det inget fel på Lindelövs Slottskafé som jag åt på efter jag kollat klart runt ruinen och dess fantastiska utsikt över sjön Anten, men det stänger ju snart för säsongen. Länk till dem genom inläggets klickbara rubrik.